torsdag 18 oktober 2007

Ladies

Jag har just avslutat Mara Lees Ladies, en besvikelse. En rätt ointressant historia som eventuellt vill säga något om ett skönhetsfixerat samhälle, men som bara lyckas bekräfta ytans tomhet. Långbenta blonda huvudpersoner som beskrivs som vackra, vackrare, vackrast. Perfekta skönheter som ägnar sig åt konst och narcissistiskt sex.

Ladies har fått ett rykte av att genomskåda glamouren, att vara något mer än vanlig chic-lit, men jag undrar vad. Lee vill avtäcka det vackra men går vilse bland speglarna och fastnar i förförelsen.

Dessutom är den faktiskt inte välskriven, trots Mara Lees meritlista som begåvad poet. Ladies pendlar ojämnt mellan klumpiga klyschor och välarbetade poetiska bilder, konstruktionen lyser igenom och historien haltar. Allra mest i slutuppgörelsen som bryter ut i rök och specialeffekter.

Det var en befrielse att läsa Åsa Beckmans krönika (DN 13.10), där hon också reagerar på kollegernas knäfall inför Ladies. Hellre Marianne Keynes och desperata hemmafruar som säljer tidsfördriv utan att hyckla, än pseudodjup finlitteratur.

3 kommentarer:

Unknown sa...

Har inte läst Ladies. Är däremot sugen på Peter Hoeg, då jag tidigare tyckt att han har en fantastisk musikalisk språkkänsla.

Jag håller som bäst på att beta av en modern politisk klassiker. Ayn Rands "Atlas Shrugged". Just nu kallar jag den min "tvåsidorsbok". Det är det antal sidor jag orkar läsa innan jag somnar.

Narcisisstisk sex låter precis som Breat Easton Ellis. Well, whatever.... Vill jag ha modern amerikanskt språk är jag nere med kanadensaren Douglas Copeland, vars alla böcker är sååå mycket bättre än Generation X.

Eva sa...

Coupland gillar jag också. Den där där de bygger lego, Microserfs. Och hon som hamnar i koma.

Unknown sa...

..och läste nu en positiv recension (av choclitten) som nämnde Daniel Sjölin. Jag har inte läst den senaste, men "Personliga Pronomen" var en fantastiskt stark berättelse. När jag dessutom bor ett stenkast från Sollentuna och "värderingsklyftan" mellan Malmvägen och Edsviken berörde den mig inte mindre. Skön. Alla är trasiga på ett eller annat sätt, men lyckligtvis är jag inte därifrån, utan har växt upp i en trygg södergård. (hej mamma) :o)