Bloggpaus

Det blir tunnsått med blogg den här veckan - som ni kanske redan märkt. Flyttbestyren till vårt nya sambokrypin på Kungsholmen tar all tid och vi har inte fixat nåt Internet ännu. Men man vet aldrig, kanske en gästkock dyker upp...

Hemkörd pizza

Igår kväll åt vi riktigt god pizza, på Ciao Ciao, italian style: vedugnsbakad, toppad med salsiccia, grillad paprika, mozzarella, rucola och färsk basilika. Ett pinnhål bättre än Toscana och en påminnelse om att pizza kan vara nästan lyx.

Hemma har jag pizzaförbud, mina duger inte, det ska vara TA:s för han gör mycket tunnare botten. Och lägger inte så konstiga saker ovanpå (sardeller och getost). Pappapizzorna är berömda i hela grabbkretsen, det är länge sen jag gav upp.

Däremot brukar jag få rycka in på sommaren när vi kör minipizzor på grillen utomhus, då måste man nämligen vara två – en bagare och en grillare. Och ni förstår vem som sköter grillen.

Hemma hos Yngve, min pizzakompis igår, är det också pappan som står för pizzan – men han har hittills alltid kört Kungsörnens mix. Slut med det, här kommer receptet som jag lovade!

Pizzadeg till 1 plåt
25 g jäst
2½ dl ljummet vatten
3 msk olivolja
Salt
6-7 dl mjöl

Rör ut jästen i vattnet, tillsätt olja, salt och sist mjölet. Jäs i ca 30 min. Kavla ut på bakbord eller direkt på plåten, det är smart att täcka den med bakplåtspapper, då bränner inget fast.
På med tomatröra och pålägg (sardeller och getost). Kör i ugnen på 250 grader.

Höstvärme

Jag sitter i en kall, ensam lägenhet och huttrar. Det är något med dagarna runt nollstrecket som går genom märg och ben. Kylan är kallfuktig och elementen tar för lång tid på sig.

Inte kan man hänga upp julstjärnorna ännu heller. Först ska mörkret fördjupas, november uthärdas, innan man får hänge sig åt glitter och änglar.

Nåt som värmer själen, alltså. Nåt som man kan krypa upp i soffhörnet med:

Varm choklad med rom
Värm mjölk. Bryt mörk choklad 70% i bitar och smält i mjölken.
Vispa ner 1-2 msk rom och 2 tsk ljust muscovadosocker.
Toppa med vispad grädde och flisad choklad.

Eller en ännu intressantare:

Thé med rom
Blanda svart thé med honung, mörk rom och lite mosade svarta vinbär.
Servera hett!

Vardagsfisk

Vi tycker mer och mer om bulgur. Det är inte lika mannagrynsmesigt som couscous och har mer tuggmotstånd än quinoa som bara halkar runt mellan tänderna. Tricket verkar vara att blanda i lite fett, då kommer smaken fram. Snabbvärmd gårdagsbulgur är faktiskt också gott.

Samma med Coops ekologiska fullkornsris Green net från Thailand. Det har en helt annan smak än vanligt blekkladdigt jasminris. Dessutom samvetsvänligt eftersom det odlas av ett Fair trade-kooperativ.

Här kommer en bra vardagsfisk med bulgur. Ursprunget är från Allt om Mat, med lite förbättringar:

Russinfisk med spenatbulgur
Vit fisk, fyrkantig går bra
2 finhackade schalottenlökar
1 chili, finhackad
1 citron
1/2 dl russin, gärna gula
2-3 tärnade tomater
salt&peppar
persilja
Smör
Bulgur
1 påse färsk spenat

Dela ev fisken i bitar, lägg den i en ugnsform och pressa över saften från halva citronen. Strö över chili, hackad lök, tomathack och russin. Klicka ut smöret, salta och peppra ordentligt. Kör i ugnen 225 grader tills fisken är färdig. Tillaga bulgur enligt anvisningarna på förpackningen, blanda ner spenat och smör, salta. Servera med citronklyftor.

Vinnarsoppa

Förrätten blev hemmakocksvinnarnas Morotsoppa med persiljeolja, lite förbättrad med vitlök och chili och hälften koriander/hälften persilja i oljan. Helt suverän, dessutom ursnygg med det oranga och det gröna.

Jag hade tänkt stila med grillade pilgrimsmusslor på spett över soppan, men... gästerna kom inte. De blev sjuka och bortryckta av jobbet och till sist var det bara vi kvar.

Jaja, vi dukade fint i alla fall och åt en supermiddag på tre. Svikarna får skylla sig själva, de vet inte vad de gick miste om. Och vi har goda rester hela veckan...

Löjromspanik

Två saker är kul med att blogga.
1. Man får ostört formulera sina egna funderingar.
2. Man får kontakt med andras funderingar - och smaker.

Ibland i den ordningen, ibland är reaktionerna och kontakterna det roligaste.

Just nu till exempel, när förrättsrecepten framkallat aktivitet i hela släkten. Alla vill ha löjrom! FEM kilo är beställt, söderut.
Och mamma måste koordinera i telefon, pappa får åka till Sören, lämpliga frysväskor ska införskaffas, jag och TA engageras som transportörer. Leverans på Arlanda, måndag morgon kl 8.
Kul när det blir ringar på vattnet:-)

Ladies

Jag har just avslutat Mara Lees Ladies, en besvikelse. En rätt ointressant historia som eventuellt vill säga något om ett skönhetsfixerat samhälle, men som bara lyckas bekräfta ytans tomhet. Långbenta blonda huvudpersoner som beskrivs som vackra, vackrare, vackrast. Perfekta skönheter som ägnar sig åt konst och narcissistiskt sex.

Ladies har fått ett rykte av att genomskåda glamouren, att vara något mer än vanlig chic-lit, men jag undrar vad. Lee vill avtäcka det vackra men går vilse bland speglarna och fastnar i förförelsen.

Dessutom är den faktiskt inte välskriven, trots Mara Lees meritlista som begåvad poet. Ladies pendlar ojämnt mellan klumpiga klyschor och välarbetade poetiska bilder, konstruktionen lyser igenom och historien haltar. Allra mest i slutuppgörelsen som bryter ut i rök och specialeffekter.

Det var en befrielse att läsa Åsa Beckmans krönika (DN 13.10), där hon också reagerar på kollegernas knäfall inför Ladies. Hellre Marianne Keynes och desperata hemmafruar som säljer tidsfördriv utan att hyckla, än pseudodjup finlitteratur.

I Tortellinins tecken

Den här veckan har gått i Tortellinins tecken. Tortellini tre dar i rad är – lite tjatigt. Men snabblagat.

Den här veckan har tidsfaktorn varit huvudsaken och tortellini – vi pratar färdigköpta – kan faktiskt vara riktigt gott (i alla fall första dagen).
Här är världens snabbaste bjudmiddag från i tisdags:

Koka färska tortellini, tex fyllda med ricotta/spenat
Blanda med:
En halv Zeta antipasti-burk, t ex paprika/oliver eller paprika/zuccini
Rucola, mangold eller mixsallad
Några coctailtomater i halvor
Lite hackade valnötter

Riv parmesan över och servera med en god sallad.

Bästa starten?

Veckans matfråga är: Vilken är din bästa förrätt?
Nästa helg ska vi ha en middag och jag behöver förrättsinspiration. Varmrätt blir antagligen nåt på hjort.
Alltså – ge mig tips på kluriga, goda förrätter med smak. Bästa tips får… receptet på min femstjärniga olivsoppa.

Vart tar salladen vägen?

I lördags stod jag framför salladshyllan på Coop: Isbergs, rucola, färsk mangold, färsk spenat, baby gem, crispsallad, ekblad, frisse, rossi, romansallad, salladsskott. Och vanlig förstås.
Jag var sugen på att blanda − röd mangold, spenat, snygga skott – men hur mycket får en sallad kosta? Det blev två sorter, ganska dyrt ändå, för några gröna blad.

Ganska många av salladsförpackningarna var redan småtufsiga, slokiga i kanten och hade sett sina bästa dagar – vilket förmodligen inte är fler än fem, resdagar inräknat. Dags att rensa alltså, kasta bort frisse, roman, ekblad, rossi… säkert femtio förpackningar tillsammans.
Man kan undra. Vart tar all den slokande salladen vägen? Hur många säljs och hur många kastas − från Sveriges alla grönsaksdiskar?

Jakob och hans kompisar brukar tigga överblivna färskvaror från stormarknader, sen lagar de en gryta och bjuder gratis i Brunnsparken i Göteborg, Food not bombs kallar de sig. Ett sympatiskt sätt att ta hand om salladen, fast jag har svårt att se mig själv på Storgatan med soppkök.

Jag tillhör ju skurkarna, förstås. De som gillar när grönsaksdisken dignar och hyllorna fylls av konstiga, importerade burkar. Men det kanske är dags att ifrågasätta sina lustar. Frosseri har alltid varit en dödssynd...

Caesarmiddag

Caesarsalladen blev god, fast jag lyckades glömma kycklingen i ugnen. Lite torra tuggor blev det, men en god Caesardressing räddar ju det mesta.
Jag brukar mixa 1 ägg kokt i två minuter, 3-4 sardeller, vitlök, fransk senap, lite citron och vinäger. Droppa långsamt i ca 1 dl neutral olja, salt&peppar.

Till salladen åt vi nybakt bröd och drack Couvent des Jacobins, en vit bourgogne som varit sommarens favoritvin.

Valnötsbröd
50 g jäst
6 dl vatten
½ dl olja (gärna valnöt)
2 tsk salt
1 näve valnötter, hackade
10 torkade aprikoser, hackade
4 dl fint rågmjöl
12 dl vetemjöl

Rör ut jästen i degspadet, tillsätt olja, salt, nötter och frukt (fikon går också bra). Blanda med mjölet, jäs i 45 min. Baka ut till två knubbiga limpor, jäs utan duk i 30 min. Värm ugnen till 250 grader. Pensla med vatten, sätt in bröden längst ner och sänk till 225 grader. Grädda i ca 25 min. Svalna på galler utan duk.

Grattis!

Idag är det födelsedag. Inte min tyvärr, det hade varit ännu roligare. TA hade året-efter-födelsedag, 51, så paketen var… praktiska.

Men han gillar choklad, så jag satsade på en bomb Devils chocolate cake från Två systrars söta och The Cookbook cafe. Och en presentpåse från Robert E, favoritchokladbagaren (som har en usel hemsida men en ny minibutik på Åhléns i Stockholm, besök!)

Vi har strikta födelsedagsritualer – måste vara tårta, måste vara hembakt, på sängen, med paket och falsk morgonsång. Först Hoppe hoppe hare (tradition), sen Ja, må han leva och sen långsam paketöppning med förtjusta utrop.

Till middag har TA beställt en riktigt god Caesar-sallad med amerikansk touch, så nu måste jag iväg och handla.

Vinnare

Den här veckan blir bara bättre och bättre när det gäller vinnare.

Först Doris Lessing, elfte kvinnan sedan 1901, jag säger det igen ELFTE.
Min bästa Doris Lessing, och då pratar vi inte bra, utan en bok som gjort skillnad − som finns på min lifelong-shortlist − är Staden med fyra portar i Martha Quest-serien. Det var länge sen, men den påverkade både mitt liv och mina kärlekar under flera år.
Sen var jag väldigt tagen av rymdeposet som alla kritiker avfärdar och som tydligen fördröjt Nobelpriset med sådär 20 år: Giftermålen mellan zonerna tre, fyra och fem. Kanske dags att läsa om och kolla om kritikerna fortfarande har fel.
Allt av Lessing på svenska finns här.

I förmiddags kom fredspristagarna: Al Gore och FN:s klimatpanel. Helt rätt av norrmännen. Det viktigaste är inte att hitta en okänd pristagare, det viktiga är att påverka här och nu. Ju fler som lystrar desto bättre.

Och nu, alldeles nyss: Lulebor som blir årets hemmakockar. Deras morotssoppa med persiljeolja låter supergod.

TV-smak och äppelpaj

Min bästa TV-smak just nu är Studio 60 på onsdagkvällar i SVT, en stilstudie att bara njuta av.
Vita huset igen, säger mina kompisar, men jag håller inte med. Här biter sarkasmerna vassare, Hollywood är inte Washington och presidenten has left the building. I en TV-serie om en TV-serie går det att vara politisk, utan omskrivningar, nästan över gränsen.
Måltavlan är den kristna högern − mest − och hela den cyniska underhållningsbranschen. De stora TV-bolagen som sålt sin själ för så länge sen att ingen längre minns hur den såg ut.

På den goda sidan finns två riddare utan illusioner, som vet hur alla slipstenar dras men fortfarande har lite värdighet kvar. Två mästare, Matthew Perry och Bradley Whitford, som biter av sina repliker snabba som ödlor, nollställda. Hjärtan av guld och dialog vass som nålstick. Någonstans, under all professionell trötthet, spelar de fram en så stark kärlek till showen, artisterna, de hopplösa producenterna och de missförstådda manusförfattarna att jag ryser. Världen kanske inte går att förändra, men det är i alla fall värt ett försök till.

Äppelpaj med choklad
4-5 svenska äpplen
1 msk råsocker
Rivet skal från ½ citron
Hackad mörk choklad
Pistagenötter
125 gr smör eller margarin
1 ½ dl vetemjöl
1 ½ dl havregryn
1 dl socker

Smörj en pajform, skala och skiva ned äpplena så att de täcker botten. Strö över råsocker, hackad choklad, nötter och citronskal. Rör ihop mjöl, havregryn, socker och smör till en smuldeg − den ska inte vara för slät – och klicka ut över äpplena.
Grädda i 200 grader i 20-25 min.

Utförsbacken

Igår råkade vi ut för det där typiska: en hyllad krog som inte klarar trycket av att bli populär. Vi skulle testa Kharazmi, en persisk restaurang i Vasastan i Stockholm, som nominerades till DN:s gulddrake i våras.

Mysig lokal och jättespännande matsedel. Kanske inte så budget som vi trodde, men ok, är det bara gott så.
Det var det inte. Fesenjoon, som skulle vara kycklingfilé i söt, sur granatäppelpuré och valnötssås visade sig vara genomtorra kycklingbitar och ris dränkt i kall brun sås. Persisk saffransglass med pistagenötter var vanlig GB-vanilj, blandat med saffran.

Vi lyckades för första gången skicka ut både vinet (korkskadat) och maten (iskall). Ett enda plus till den gulliga servitrisen som fortsatte att vara lika glad, trots våra sura miner.
Trist när seger är början på utförsbacken.

Jag har lovat Andreas ett recept på oxfilé med tillbehör, kommer här. Vi var nästan 20 som fixade trettondagsaftonsmiddag förra året med utgångspunkt från det här receptet:

Oxfilé med sallad Tartare (6 pers)
700-800 g oxfilé
1 burk lätt crème fraiche
1 msk fransk senap
Tabasco
4-5 msk kallt vatten
Salt&peppar
Romansallad
Rucolasallad
1-2 schalottenlökar, hackade
8 cornichons, hackade
3-4 msk kapris
Valnötter

Bryn oxfilén. Salta och peppra, sätt in i ugnen och stek till önskad temperatur, ca 20 min.
Gör salladen under tiden: rör ihop crème fraiche, senap, tabasco, vatten, salt och peppar. Bryt salladsbladen í en stor skål. Blanda lök, gurka och kapris i skålen. Häll dressingen över och vänd runt.
Skär köttet i skivor, servera med salladen och god potatis.

Gott utan ugn

Andreas efterlyser efterrätter som man fixar utan ugn: här är en vuxen cool och en mer sötgod:

Apelsinfiléer i Campari
Skala en apelsin och skär ut filéer av apelsinklyftorna, dvs skär bort det vita under skalet och skär ut köttet mellan de vita hinnorna. Tips: håll den skalade apelsinen i vänster hand och skär ut klyftorna med den högra - inte så svårt!
Lägg apelsinklyftorna i vackra glas, typ martini- eller efterrättsglas. Häll på ca 1 msk Campari och ca 1 tsk honung (smaka så att du får rätt proportioner). Toppa med lättvispad grädde. En av mina favoriter - sött, surt och beskt!


Pannacotta med passion (4 pers)
2 gelatinblad
1 vaniljstång (går att ersätta med vaniljsocker)
5 dl vispgrädde
½ dl socker
4 passionsfrukter
½ dl strösocker
½ dl vatten
Lägg gelatinbladen i blöt i kallt vatten ca 5 minuter. Dela vaniljstången på längden och skrapa ur den. Värm grädden med vaniljfrön ur den urskrapade vaniljstången och socker. Rör tills sockret har löst sig. Krama ur de blötlagda gelatinbladen och lägg dem i den varma grädden och rör tills gelatinet har smält. Häll upp smeten i portionsskålar och ställ kallt i minst 3 timmar.
Dela passionsfrukterna och gröp ur köttet med en sked. Lägg det i en sil och tryck ur all fruktsaft. Spara saften. Lägg kärnorna i en kastrull med socker och vatten. Koka upp och låt koka på svag värme ca 10 minuter. Blanda med fruktsaften. Lägg ovanpå pannacottan. Supergott!

Mer korv

Korv engagerar - kul. Jag gillar Andreas Bismarck-citat. Hos oss har det varit mycket korvstroganoff genom åren, med och utan ketchup. Bäst på familjekorvsfronten tycker jag mammas klassiker är: prinskorv, kokt potatis och spenat. I stället för stuvad spenat (70-tal), kan man ta fryst bladspenat och lite crème friche. Känns det för trist kan man ladda på med stark senap.

Den enda goda korven är merguez, säger TA. Och det har han väl rätt i, egentligen, fast hur ofta hittar man riktig kryddad lammkorv i Luleå? Alviksgrisens alspånsrökta duger för det mesta. I brist på nordafrikanska lamm.

Idag blev jag bjuden på middag - TA hade stekt starka, goda lammfärsbiffar, färsk bandspagetti och olivsallad när jag kom hem från Friskis. Mysigt!

Lyxgrädd

Idag är det kakväder; regnet strilar, löven klistrar på gatan, det krävs mycket socker för att uppväga det blötsura. Jag bläddrar och bläddrar bland alla recept, men inget lockar. Recepten tittar bort, gulblekta och ointresserade.

Jag förstår att det krävs mer, ska jag vinna över höstrusket får jag höja insatsen. Det får bli Tårta, en riktigt smarrig lyxgrädd. Med nötter…mmm…

Lottens fina tårta
Tårtbotten: 1 hg hasselnötter
1 ½ dl socker
4 äggvitor.

Kräm: 4 äggulor
50 g smör (helst osaltat)
½ dl socker
2 dl grädde
½-1 tsk vaniljsocker

Garnering: 2 dl grädde, rostade hasselnötter

Mal nötterna, blanda med sockret. Rör ner i de hårt vispade äggvitorna och bred ut smeten i en form klädd med bakplåtspapper. Grädda i 200 grader i 15-20 min. Stjälp upp kakan och låt svalna.
Blanda ingredienserna till krämen utom vaniljsockret i en tjockbottnad kastrull. Sjud under vispning tills krämen tjocknar, vispa den kall och tillsätt vaniljsockret.
Bred först krämen över tårtbottnen, den vispade grädden ovanpå. Garnera med nötter.


PS. Stolta mamman säger: kolla in intervjun med Allt, Jakobs senaste performance. Nästa spelning är på Kulturhuset Underjorden i Göteborg nästa helg.

Berlinerkorv

Tre roliga dagar i Berlin med konstgallerier, forskningsinstitut, coola restauranger och historia, överallt historia.
Lika lite som New York är USA, verkar Berlin vara Tyskland − även om kanslern nu flyttat tillbaka och murens ingenmansland har gett plats åt skyskrapor i glas. Kulhålen finns kvar, barerna och konstnärerna också.

Det är som att befinna sig i två världar samtidigt: grandiosa monument från alla epoker vittrar, trots alla pengar som pumpats in i renoveringar, medan det andra Berlin lever: klubbarna, graffitin, det anarkistiska kreativa Berlin. Medelåldern är 37, borgmästaren har myntat stadens slogan för 2000-talet: poor but sexy. Som om Sveriges alla fucking Åmål hade en frizon att rymma till, en ö där allt är tillåtet.

Smakmässigt handlade det om… korv. Jo, jag åt ostron i vodka-lime och en fantastisk tonfiskbiff på osannolika Spindler & Klatt, men roligast och mest berlinsk är den tyska korven: wienerkorv i potatissoppa, weisswurst med pretzel och currywursten... som väl inte är den mest lyckade korsningen av öst och väst.

Det är en gammal sanning att man kan kolla in ett lands mentalitet genom korven, eller hur?
Italien − Salami och mortadella. Varje by gör sin egen, stolthet i varje tugga.
Frankrike − Merguez. Handplockad från kolonierna, bara det bästa är gott nog.
Spanien − Chorizo. Stark och eldig, men håller inte riktigt vad den lovar.
Tysk wienerkorv. Rejäl kvalité, man vet vad man får, men särskilt sexigt är det inte.
Falukorv. Standardiserad svensk som inte sticker ut på nåt sätt. Vi är tillbaka vid polcirkeln.

Kartor för vilsna älskande

Jag måste få ner några rader om en fantastisk roman. Kartor för vilsna älskande är vacker, så välskriven och har ett ärende som gång på gång gör mig ställd. Jag visste inte att jag visste så lite − om islam, om Pakistan, om muslimska invandrares liv i väst.

Det har tagit Nadeem Aslam tolv år att skriva Kartor för vilsna älskande, tolv år som skapat mjuka, böljande meningar där den kärva brittiska invandrartillvaron kläs i en annan kontinents dräkt; texten andas växlighet, varma färger och starka dofter. Samtidigt som innehållet är knivskarpt och många gånger förfärande. I romanen möter vi islam inifrån, hur religionen bygger upp och raserar människors liv.

Generationskonflikten mellan dem som lämnat sin kultur och de som vuxit upp och anammat den nya, är ett av de senaste decenniernas viktigaste teman (Vita tänder, Kalla det vad fan du vill, Ett öga rött). Den står också här i centrum. De vuxna barnen Charag, Mah-Jabin och Ujala har tagit avstånd från sin mor, de undviker att besöka henne, Ujala har till och med vägrat att prata med henne i åtta år.

Och Kaukab, modern vars tankar vi följer nära, vill bara sina barn väl. Vilket för henne innebär att skydda dem från ett liv med västerländska korta kjolar, skilsmässor, utomäktenskapliga barn och obegripliga yrken långt borta från hemmet. Att hon desperat försöker få äktenskapsmäklerskan att hitta en ny man i Pakistan till dottern, att hon gömmer tidningen som hyllar sonens oanständiga konstverk och hoppas att grannarna inte ska få en skymt av hans bleka exfru, är för Kaukab självklar kärlek.

Kartor för vilsna älskande är en stor roman om kärlek. Kärlek till kvinnor, till Gud och till sina barn. Kärlek kan se ut på många sätt, men i islam är bara några av dem godkända. I boken ställs vi inför en hård religion, som skoningslöst dömer till utanförskap den som älskar fel person på fel ställe.

I mitten av berättelsen finns ett tomt hus. Där bodde Jugnu och Chandra som älskade varandra, men mördades av hennes bröder för att de levde öppet tillsammans som ogifta. De efterlevande rör sig på tå runt skulden, skammen och förräderiet − vad är rätt och vad är orätt, enligt Guds och mänsklig lag? Det som kan tyckas enkelt hos oss, är ett brott i en annan del av världen. Aslam skriver om de svåraste frågorna med en tillbakahållen ilska och den mjukaste förståelse.

Han sträcker ut ena armen för att fånga några flingor i handen. En vana lika gammal som hans egen vistelse här i landet, han har ju alltid hälsat den första snön med att låta några flingor mista sin vithet i hans hand, förvandlas till tunna små isflak innan de smälter till vatten − snökristaller som blir till monsunregndroppar.