Theirspace

Alla måste lyssna på Allt
Mattias läser, Jakob improviserar.

Och på Cynthia
Och på Salem

Olika, fast lika.

Fika bör man

När vi flyttade till Kungsholmen valde jag självklart lägenhet utifrån vilka fik som finns i närheten (TA hade några andra parametrar). Nu bor jag ungefär 100 meter från Vurma, som har Stockholms godaste kardemummabullar.
Häromdagen vurmafikade jag med mig själv och kunde konstatera att de har Stockholms bästa lussekatter också. Men allra bäst var faktiskt, otippat, Hallongrottan.
Hallongrottor är underskattade trivselskapare. De kan lösa vilka relations- och arbetsplatsproblem som helst.

Jag garanterar inte att de här är lika goda som Vurmas, men med riktigt smör och hemkokt hallonsylt är det en bra början. Sen får ni experimentera vidare själva. Kanelgrottor, blåbärsgrottor, hjortrongrottor…

Hallongrottor
4 ½ dl vetemjöl
250 g smör
1 ½ dl socker
1 ½ tsk bakpulver
Hallonsylt
(1 dl vaniljsåspulver)

Blanda mjöl och smör till en smulig blandning. Tillsätt socker och bakpulver och knåda till en deg. Rulla degen till två längder, skär dem i bitar och rulla till bollar. Lägg dem i muffinsformar på plåtar. Gör en grop i mitten på varje boll och fyll med sylt. Grädda i mitten av ugnen, 175 grader, ca 5 minuter.
Lyxvariant: Blanda 1 dl pulver till vaniljsås i degen.

Blodsmak

Det är dags att börja ladda, jag ligger i startgroparna.
Här kommer en sallad på blodapelsin och rödlök, en liten början...

Siciliansk apelsinsallad
3 vanliga apelsiner
3 blodapelsiner
1 stor rödlök
Grovhackad basilika
3 matskedar olivolja
Svartpeppar, men inget salt!

Skala apelsinerna, ta bort allt det vita. Skiva dem och blanda med tunt skuren rödlök. Toppa med olivolja, basilika och peppar.
Det är bra om salladen får stå i rumstemperatur ett par timmar, då hinner smakerna blanda sig och mogna.

Idyll och uppbrott

Igår kväll var det 50-årsfest på nyinköpta sörmländska idyllen Högstorps gård, hos Lena och Ola. Högstorp i julskrud var Fanny och Alexander rakt av; marschaller längs uppfarten (som är för smal för bilar, men passar häst och vagn), rimfrost på träden och ett stort lantkök med knytkalas och massor av mat, släkt och gäster.

Fler än en blev filosofiska: det är nu man ska ändra riktning i livet, vid 50. Nu finns chansen att göra det där tvära kastet. Barnen är stora, karriären är fixad, det blir inte roligare än såhär.
Lena och och Ola har gjort det, hittat en ny familj, flyttat nästan hundra mil, köpt en 1700-talsgård med massor av lador och fårhagar och plommonträd.
De strålar ihop - och vi andra fick oss en tankeställare: Det kanske är dags?

Franska linser

Ett tips inför helgen: lamm med puylinser.
Jag vet att det låter tråkigt, men prova! De här linserna är bland det godaste vi ätit - men kom i håg att det måste vara de små grönsvarta puylinserna, de smakar mycker mer än vanliga gröna.
Vill man ha lite färg på tallriken, kan man ju alltid ugnsrosta några tomater med lite vitlök på.

Lammkotletter med linser
Lammkotletter
2 dl grönsvarta puylinser
1 röd paprika
½ hönsbuljongtärning
Timjan
Salladslök
Färska örter, t ex färsk timjan, bladpersilja, salvia
Dressing: Olja, vitvinsvinäger, senap, vitlök

Blötlägg linserna 1-2 timmar, koka dem sedan i buljong med en kvist färsk timjan ca 15 min. Rosta paprikan, skala och skär i små bitar. Hacka lök, vitlök och örtkryddor. Blanda dressingen.
Häll av vattnet från linserna, blanda med lök- och örthack och häll på dressingen.
Stek lammkotletterna och servera med vitlöksolja eller ett gott örtsmör.

Kaffe och choklad

Lisa bekänner på sin nya fina blogg att hon inte gillar espresso. Äntligen, säger jag, äntligen en som vågar.
De senaste åren är det två saker jag talat väldigt tyst om. Att jag inte gillar espresso och inte mörk choklad. Mer fel kan man inte vara.

Visst, jag tvingar i mig en doppio ibland och mörk choklad är numer ofta det enda alternativet, men gott är det inte. Det smakar migrän.
Mitt kaffe ska vara franskrostat och hembryggt, helst bryggt direkt i koppen. Det ska smaka kaffe - inte bara svartstarkt.

Och vad hände egentligen med Noblesse och Aladdin? De ligger nog övergivna på nån matkyrkgård, strax intill raketosten.

Apropå Lisas nya blogg, snart är det premiär för taffel.se − en blivande matsajt där några av Sveriges bästa matskribenter slagit sig ihop för att inspirera. Enligt dem själva en ”tänktank och tummelplats för matnördar” − som hittills ser lovande ut. Kolla in och registrera dig på taffel.se.

Sist en pigg vintersallad: Blanda tunt skuren fänkål med päron (inte för mogna), ärtskott och granatäppelkärnor. Dressa med olivolja, vitbalsamico och lime.

Italiensk julafton

Igår var det fest. Tomas är vår italienska maestro och igår kväll hade han överträffat sig själv. Han bjöd på:

Sallad med grillade aborrfiléer, kantareller och svartrot.

Vitello limone, kalvstek i en fantastisk buljong av citron och vitt vin.

Ostsufflé med hjortron.

Och till sist en makalös mandeltårta från San Gimignano, med mandel, vaniljkräm och russin som badat i mandellikör.

Jag kan ha missat några av finesserna, Don Tomaso får rätta mig om jag har fel, men fantastiskt gott var det i alla fall. Det bästa av Italien och Norrbotten.

Efter all denna njutning, landade vi leende i var sin soffa lagom till fotbollen − och där tog den italienska illusionen slut. Nittio minuter tungfotad, fantasilös svensk fotboll som inte hade en chans mot de kreativa spanjorerna.

Jag tror det är med fotboll som med mat: man behöver de nya influenserna och inspirationen från det italienska köket, men middagen blir inte lyckad förrän du har en egen spelstil, en egen smak.

Vinterhetta

Har ni fått nån snö än däruppe?

Varje dag på jobbet i Stockholm får jag frågan.
Och jag hör undertexten: en hemlig längtan efter kornig kyla och värmen i dunjackan, vinterheten.

Det är svårt att medge för stockholmarna, men nu är det vi som sitter på vinstlotten: snön finns här. På trappen, på bilen, under kängorna.

Det är härligt varje gång jag sticker ut näsan: det biter. Mindre härligt förstås när man har bråttom och måste skarpa rutorna och sopa av bilen en decimeter snö.

Idag blev det en het asistisk soppa till lunch. Skrämmer iväg både kylan och alla lurande förkylningar.

Asiatisk soppa
1 l vatten
2 hönsbuljongtärningar
2 gula lökar
2 vitlöksklyftor
5 cm ingefära
2 limeblad
1-2 stjälkar citrongräs
1 röd chili
Färsk koriander eller persilja
Salt

Tillbehör: Till exempel salladslök, sockerärter, champinjoner, morötter i tunna skivor, cocktailtomater, räkor, bitar av kycklingfilé.

Klyfta löken, hacka vitlöken och fräs i lite matolja. Tillsätt vatten, buljongtärningar, ingefära och chili i tunna skivor, limeblad och finhackat citrongräs. Koka i 5-10 min, salta.
Välj smaksättning efter innehåll i kyl och frys: grönsaker, kyckling eller räkor. Låt det koka med i soppan. Servera med färsk koriander eller persilja.

Tortilla

Omelett, ja. Det är inte heller dumt när man behöver lättlagat.
Jag tog den överblivna kanariska potatisen, stekte med lök och zucchini och hällde över omelettsmeten. Lite riven Västerbotten, avocadoklyftor och färsk timjan ovanpå. Voilà!

Till: finhackad tomatsallad med lök, vitlök och persilja. Gott knäckebröd.

Musiksmak i köket just nu: Alison Krauss & Robert Plant: Raining sand.

Kanarisk potatis

Förra året vid den här tiden var vi i Porto Cruz på Teneriffa. En sån där familjeresa med barn och barnbarn som tar upp ett halvt våningsplan på hotellet. Det tar oändlig tid att beställa middag på restaurangerna, men alla är nöjda ändå. Ingen behöver bada ensam, det finns alltid en morfar eller kusin som följer med, och alla är med och spelar poker halva natten.

Bästa matminnet var den kanariska potatisen, skrynkligt saltkokt med skal. Alltid serverad med mojo rojo, en slags chilisås som man doppar potatisen i. Vi åt tapas till lunch varje dag och ibland räckte det med tortilla, spansk omelett och den salta potatisen.
Här kommer en svensk variant, lika god kall som varm.

Saltkokt potatis med min gröna mojo
1 kg småpotatis
2 dl grovt havssalt

2 skivor halvgammalt ljust bröd
1 msk röd vinäger
3 stora vitlöksklyftor
1 röd chili, inte för stark
Färsk timjan
Färsk bladpersilja
1 ägg
1-2 dl rapsolja
(2 msk vatten)
Lite pressad lime
Salt&peppar

Skölj potatisen noga. Blanda potatisarna med saltet i en kastrull, häll på vatten precis så det täcker. Koka tills potatisen är mjuk.

Mojon: Kantskär brödet, häll över vinäger och låt stå 5-10 min. Mixa bröd, hackad vitlök, örtkryddor, chili och ägg. Häll långsamt på rumsvarm olja. Om du tycker röran är för tjock rör i lite vatten men det måste vara rumsvarmt, annars skär den sig. Salta o peppra, pressa över lite lime.

Drömfakulteten

Drömfakulteten, en av förra årets mest uppmärksammade svenska romaner, överraskar mig. Jag förväntade mig nog ett manifest, ett styvt feministiskt upprop − men inte detta: en virvlande, ömsint kärleksförklaring till en kompromisslös outsider, Valerie Solanas.

Valerie Jean Solanas var horan och underbarnet som i slutet av 60-talet blev känd för att ha skjutit Andy Warhol. Inte bara skjutit, hon dödade honom nästan, med tre skott. Romanens berättare rekonstruerar i drömbilder vad som hände: Vem var hon, den skarpt intelligenta författaren till det feministiska manifestet SCUM, Society for cutting up men. Varför sköt hon?

Berättaren är förälskad i Valerie och hennes uppror mot hela det amerikanska 50-talet och förälskelsen smittar av sig på berättelsen, den andas kärlek. Valerie och hennes udda kamrater leker; de leker politik, vetenskap och konst. De säger alla förbjudna ord, de horar och knarkar, de är naiva och briljanta. Det kan bara gå illa.
Valerie är som den vackraste, mest färgstarka fjärilen som krossas mot glasrutan, igen och igen. Man får inte uppföra sig så.

Sara Stridsberg har tagit ett långt kliv från sin debutbok Happy Sally, som var en snygg skrivövning, men aldrig vågade ta ut svängarna. I Drömfakulteten släpper hon loss hela sin kraft: språket lever sitt eget liv febrigt och passionerat, formen gör uppror, historien om Valerie Solanas vill inte rymmas inom två pärmar.

Sara Stridsbergs text påminner om andra begåvade prosaister som debuterat under 00-talet: Annika Korpi och Daniel Sjölin. De skriver avancerat men lättsamt, de leker med språk och illusion men låter inte pretentionen sätta krokben för glädjen att berätta. Med Drömfakulteten anar jag ett stridsbergskt manifest som handlar om konstens frihet och dess innersta kärna av skaparglädje.

Nästan framme

Nu sitter jag här och dricker saft igen.

Varje år är det likadant i november. Jag ser de första glöggflaskorna på Konsum och blir varm i själen: Jul!

Och så dricker vi saftglögg, jag och Axel. En liten mugg på morgonen för att det är så mörkt och en större mugg på eftermiddagen för att det är så mörkt.
Alkohol får man nog av ändå, det är julmyssmaken jag vill åt.

Men för dig som inte gillar saft, här är en starkare försmak:

Vin chaud
1 vaniljstång (eller 1 tsk vaniljsocker)
3 dl nypressad apelsin
4 msk råsocker
4 kanelstänger
4 stjärnanis
1 flaska rödvin
Blanda apelsinsaft, socker och kryddor (snittad vaniljstång + urskrapade frön) i en kastrull. Koka tills nästan ingen vätska återstår. Häll i vinet och värm.
Sila kryddorna och servera.

Räddare i nöden

När en tröttrusig långpendlare kommer till Arlanda, med autopiloten inställd på riktning hem, är det de små segrarna som är viktiga: ingen kö vid säkerhetskontrollen, en ensam stolsrad i planet, en kalops på Gooh! som doftar starkt av kryddpeppar och hemlagat.

Trötthet är förrädiskt. Missmodet kryper inpå; projektet går inte framåt, idéerna är långsökta, samtalen nådde aldrig fram. Vi kommer ingenstans. Vi borde lägga ner.

Men så kan det räcka med en kopp te och en saffransbulle – SAS är inte helt hopplösa i alla fall − för att temperaturen ska vända: vi löste i alla fall lokalproblemet, broschyren har gått till trycket, snart är det fredag.

Tur att man är lättlurad. Tur det finns fika.

Indiskt igen

Det var länge sen det doftade spiskummin i köket, de senaste åren har den indiska maten hamnat längst in i skåpet, bakom all ekologisk olja och thaibasilika. Men förra helgen fanns smaksuget där: tandoori, yoghurtsås, naanbröd. Jag dammade av den gamla kokboken från Indiska, sidorna klibbar fortfarande av ris och gammal sås.

Det blev en helt vanlig kycklingcurry som fick puttra länge. Utgångsreceptet lånade jag från Anna Bergenströms Under valnötsträdet, med lite lägga-till och dra-ifrån. Till curryn hade vi kardemummaris, färsk mango i bitar och raita. Vi slickade nästan tallrikarna, så gott var det. Inte ett riskorn kvar.

Kycklingcurry. Fräs 2 finhackade lökar på svag värme, fortsätt med 3-4 hackade vitlöksklyftor och en bit färsk riven ingefära. Lägg i gurkmeja, mald spiskummin, garam masala, paprikapulver − ca 1 tsk av varje − och en smulad torkad chili. Låt kryddorna fräsa någon minut och häll sen på 4 dl vatten. Hacka 4-5 tomater och häll i, tillsammans med lite honung. Salta och peppra. Låt allt koka i minst 20 min.
Stycka en kyckling i mindre bitar eller dela kycklingfiléer. Bryn i stekpanna, salta & peppra och lägg över bitarna i curryn. Koka tills kycklingen är färdig.

Kardemummaris. Skölj basmatiris och koka upp, salta. Sätt i ca 10 kardemummapungar och låt dem koka med. Stjälp upp riset och strö över vackra nötter och bär, t ex gula russin, berberis, cashew.

Raita. Blanda vanlig yoghurt med lite hackad vitlök, mynta, mald spiskummin, pressad lime, salt & peppar.

Servera med färsk mango och mangochutney på burk.

Träningsbiff

Jag har hört att det finns såna som löser problem när de tränar, som tänker, som är kreativa samtidigt som bloder pulserar. Det gör inte jag. Jag tänker bara på mat.

Ikväll till exempel, direkt efter jobbet till gympan, ingen middag, naturligtvis inget eftermiddagsfika, bara hundra koppar kaffe och lite sushi till lunch.

Jag ligger där och sprattlar med benen i vädret och det enda jag kan tänka på är: ALLT jag ska ÄTA sen, när jag svettats färdigt.
Passet går fort, fort för i takt till musiken rullar bilder i min hjärna av allt jag tycker om: mango, hallon, pepparstarka hamburgare, biff. Biff!

Efter passet går jag raka spåret (det här händer varje vecka), våt i håret, till närmaste kvällsöppna Coop. Fyller korgen med allt som ser gott ut, sen åker jag hem och äter, äter.

Ikväll blev det såhär:
En stor biff (extrapris), dressad med olja, vitlök, kapris och lime.
Grön sparris, salladslök och matvete fräst i stekpannan.
En supersalsa av mango, björnbär, chili, lime, salt&peppar.

Och sen glass förstås, Sia:s Walnut. Varje vecka.

Bästa brödet

Hittills har Vetekatten legat högst upp på min brödmästarlista, men nu har de tappat. Tyvärr, förstaplatsen är förlorad.

I fredags klämde vi in oss på Riddarbageret och jag ångrar att vi någonsin gick därifrån. Undrar hur det skulle vara att bo där, bakom nåt degtråg. Varmt, både i magen och själen, tror jag.

Fantastiskt surdegsbröd, fantastiska wienerbröd, underbara baguetter med alla sorters frön. Jag hamstrade − eftersom jag inte tänkt sätta min fot på Östermalm mer, nu när vi flyttat − och helgens frukostar har varit en njutning.
Till dig som hittar till Riddargatan 15 i Stockholm: missa inte de långsmala valnötswienerbröden. Bättre än så blir det inte.

Halloween på spett

Ok, nu är vi installerade i Annexet på Kungsholmen. 40 kvadrat som har visat sig kunna hysa hela familjen, kompisar, flickvänner och flick-vänner.
Vi hade glömt bort hur det känns att äta på golvet och använda flyttkartonger som bord, men det går. Nån dag.

Hittills har jag bara lyckats åstadkomma en rätt i miniköket: bulgursallad. Å andra sidan går den att variera hur mycket som helst, jag återkommer till det.

Eftersom vi än så länge bara har fyra gafflar, tiggde vi oss till middag hos syrran i söndags. Det blev en läcker försmak av Halloween, passar utmärkt i helgen - allt i svart och orange:

Kalkonspett med Halloween-pasta
Teriyakimarinerade kalkonspett: Kalkonfiléer, torr sherry, japansk soya, lite socker, färsk ingefära, vitlök.

Blanda teriyakimarinaden: sherry, soya, hackad vitlök, socker och riven färsk ingefära. Skär kalkonfiléerna i bitar ca 2x2 cm och marinera i 1 timme. Trä upp på spett och kör i ugnen, 200 grader, tills kalkonbitarna är genomstekta, men inte torra.

Halloween-pasta: Svarta oliver, orange paprika, svarta bönor, färsk tagliatelle, vitlök, persilja, olivolja.
Skär oliver och paprika i småbitar, lår dra en stund i vitlök, persilja och olja. Koka upp pastan och blanda med halloween-hacket.

Servera med en grön sallad och yoghurtsås: blanda matlagningsyoghurt med salt, peppar, citron och lite olivolja.