Igår var det fest. Tomas är vår italienska maestro och igår kväll hade han överträffat sig själv. Han bjöd på:Sallad med grillade aborrfiléer, kantareller och svartrot.
Vitello limone, kalvstek i en fantastisk buljong av citron och vitt vin.
Ostsufflé med hjortron.
Och till sist en makalös mandeltårta från San Gimignano, med mandel, vaniljkräm och russin som badat i mandellikör.
Jag kan ha missat några av finesserna, Don Tomaso får rätta mig om jag har fel, men fantastiskt gott var det i alla fall. Det bästa av Italien och Norrbotten.
Efter all denna njutning, landade vi leende i var sin soffa lagom till fotbollen − och där tog den italienska illusionen slut. Nittio minuter tungfotad, fantasilös svensk fotboll som inte hade en chans mot de kreativa spanjorerna.
Jag tror det är med fotboll som med mat: man behöver de nya influenserna och inspirationen från det italienska köket, men middagen blir inte lyckad förrän du har en egen spelstil, en egen smak.
2 kommentarer:
Usch, fotbollen var verkligen bedrövlig! Hade säkert varit lättare att ta med den läckra middagen du beskriver i magen.
Jo, vi kunde ju alltid ta en bit mandeltårta till:-)
Skicka en kommentar