Ibland får man göra undantag.
Till exempel när det närmar sig jul, till exempel när ens vänner är på lekhumör. Då får man återöppna bloggen för att visa världen hur det går till.
Årets julprojekt drog igång vid halv tio i går kväll, efter Idol och efter en hopplös diskussion där konsensus skulle uppnås om VAD vi skulle bygga. Det lyckades vi inte komma överens om.
I stället satte vi vi igång. Thomas med att hitta de mesta avancerade ritningarna - Taj Mahal eller Kreml? - Lisette med att kavla och Tor Arne med att öppna mer champagne. Själv var jag nöjd med att ha fixat degen och vara projektledare (nåja... fyra chefer runt samma bord... )
Två timmar och en hel del champagne, glögg och whisky senare stod det, svagt lutande, klart: la Tour Eiffel de Dalagatan 2009.
Då hade Thomas för länge sedan övergått till basket, Lisette irriterat insett det hopplösa i att få projektteamet att arbeta seriöst, Tor Arne försökt både tejpa och limma fast tornbenen och jag fixat ett irreparabelt benbrott på tornets övre långben.
Men - eftersom Lisette inte ger upp förrän det finns ett resultat och ALLA dök upp när det vankades dekoration, kristyrsprits och godistomtar blev tornet både färdigt och IMPONERANDE.
Härmed utmanas alla läsare: Kan ni bygga högre? Tjusigare?
