Lika tråkigt som det är att panta tomburkar och petflaskor, lika kul är det att göra återvinningsmat. Med rester försvinner alla eventuella pretentioner och krav, det är bara att koppla på matfantasin.
Och mellandagarna är ett eldorado för återvinnningskreatörer:
Lyxpasta med julostar och skinka
Omelett med avokado och gravad lax – lägg på toppingen sist.
Sallad med kall potatis, kikärter och onsalakorv från julbordet.
Knäckebrödmacka med kalla köttbullar, stark senap och rödkål.
Grovt julbröd med inlagd strömming, lite salladslök och endiver.
Rödkålssallad med mandariner och quinoa.
… kombinationsmöjligheterna är oändliga. Nu när julbordet är avdukat och festduken åkt i tvätten är det bara att sätta igång. Allt är tillåtet, öppna kylen och blanda!
Skriv gärna och berätta om ditt bästa återvinningsrecept.
söndag 30 december 2007
Världens mått
En utforskare av berg, grottor och regnskog − en stillasittande tänkare. En som hellre avläser barometern, kronometern och sextanten på världens högsta topp än dinerar med kungen – en som fnyser åt alla tröga, obegåvade människor han möter ”Varför tänker de så sakta?”
Vi följer dem under hela deras 1700-talsliv: Alexander von Humboldt och Carl Friedrich Gauss, två vetenskapsmän som varit med om att skapa det moderna projektet, upplysningen av världen, eller ska man kanske säga uppmätningen av världen:
Daniel Kehlmann serverar en dråplig, mänsklig bild av västerlandets två riktningar av vetenskap: det vi skulle kunna kalla ”den yttre”, den som baserar sig på mått, experiment och erfarenhet – och dess motsats: den inre som nöjer sig med att lösa gåtorna i tanken.
Om detta strider herrarna, och när Kehlmann slutligen låter dem mötas, gamla, böjda och för länge sedan överflyglade av nya rön, står de inte längre så långt ifrån varandra. Två egocentriska narcissister, vars liv cirklat kring att ha rätt.
Och misstanken som grott under läsningen växer: det är inte en slump att Kehlmann valt två stora tyska vetenskapsmän som huvudpersoner, historien handlar också om den tyska kulturens värde och blindhet.
Att vara världens uppmätare är att vara observatör – att stå utanför det egentliga skeendet. Att ha rätt är att vara ensam.
Vi följer dem under hela deras 1700-talsliv: Alexander von Humboldt och Carl Friedrich Gauss, två vetenskapsmän som varit med om att skapa det moderna projektet, upplysningen av världen, eller ska man kanske säga uppmätningen av världen:
Emellanåt tycktes det honom som att han inte bara mätt upp området, utan uppfunnit det, som om det först genom honom hade blivit verkligt. Där det förut bara hade funnits träd, mossa, stenar och gräsbevuxna kullar hade det spänts ett nät av räta linjer, vinklar och siffror. Det som någon hade uppmätt var aldrig och kunde aldrig vara som förr.
Daniel Kehlmann serverar en dråplig, mänsklig bild av västerlandets två riktningar av vetenskap: det vi skulle kunna kalla ”den yttre”, den som baserar sig på mått, experiment och erfarenhet – och dess motsats: den inre som nöjer sig med att lösa gåtorna i tanken.
Om detta strider herrarna, och när Kehlmann slutligen låter dem mötas, gamla, böjda och för länge sedan överflyglade av nya rön, står de inte längre så långt ifrån varandra. Två egocentriska narcissister, vars liv cirklat kring att ha rätt.
Och misstanken som grott under läsningen växer: det är inte en slump att Kehlmann valt två stora tyska vetenskapsmän som huvudpersoner, historien handlar också om den tyska kulturens värde och blindhet.
Att vara världens uppmätare är att vara observatör – att stå utanför det egentliga skeendet. Att ha rätt är att vara ensam.
lördag 29 december 2007
Julens snyggaste I
Från Göteborg och England kom ett pepparkakshus i byggsats. En ny tradition är skapad!
lördag 22 december 2007
Smakstarkt
Ett julbordstips i sista minuten, nej två förresten. Senapssåsen har funnits länge på vårt julbord, ansjovismoussen tillkom i fjol, jag tror den fanns i DN:s julbilaga.
Båda är smakstarka och höjer hettan på julmaten.
Bästa senapssåsen
2 msk skånsk senap
2 msk ljus fransk senap
1 msk Colemans senapspulver
1 tsk gurkmeja
2 tsk bruna senapskorn
En nypa chiliflakes
2 tsk krossad svartpeppar
2 msk rårörssocker
1 msk cidervinäger
3 dl solros- eller rapsolja
2 msk pressad citron
Hackad bladpersilja
Salt
Vispa samman alla ingredienser och låt stå minst 30 min före serveringen. Håller två veckor i kylen i glasburk med lock.
Ansjovismousse
2 gelatinblad
50 g ansjovisfiléer
2 dl crème fraiche
1 msk ansjovisspad
¼ dl hackad gräslök
Vitpeppar
Några droppar citronsaft
Lägg gelatinbladen i blöt i kallt vatten. Finhacka ansjovisen eller kör den i mixer. Blanda ansjovis, crème fraiche, gräslök o peppar.
Lyft upp gelatinbladen, krama ur dem och smält på svag värme i en kastrull. Rör ner några skedar ansjovisröra i det avsvalnade gelatinet. Blanda sedan ner gelatinblandningen med resten av smeten. Låt stela i kylen.
Servera på kavring med julöl och OP.
Båda är smakstarka och höjer hettan på julmaten.
Bästa senapssåsen
2 msk skånsk senap
2 msk ljus fransk senap
1 msk Colemans senapspulver
1 tsk gurkmeja
2 tsk bruna senapskorn
En nypa chiliflakes
2 tsk krossad svartpeppar
2 msk rårörssocker
1 msk cidervinäger
3 dl solros- eller rapsolja
2 msk pressad citron
Hackad bladpersilja
Salt
Vispa samman alla ingredienser och låt stå minst 30 min före serveringen. Håller två veckor i kylen i glasburk med lock.
Ansjovismousse
2 gelatinblad
50 g ansjovisfiléer
2 dl crème fraiche
1 msk ansjovisspad
¼ dl hackad gräslök
Vitpeppar
Några droppar citronsaft
Lägg gelatinbladen i blöt i kallt vatten. Finhacka ansjovisen eller kör den i mixer. Blanda ansjovis, crème fraiche, gräslök o peppar.
Lyft upp gelatinbladen, krama ur dem och smält på svag värme i en kastrull. Rör ner några skedar ansjovisröra i det avsvalnade gelatinet. Blanda sedan ner gelatinblandningen med resten av smeten. Låt stela i kylen.
Servera på kavring med julöl och OP.
Var är min syster?
Ett julklappstips i sista minuten: Augustprisade Var är min syster? av Sven Nordqvist. En vidunderlig bilderbok, en magisk resa över tretton uppslag, som egentligen är en enda lång bild över stad och land, grottmörker och himmelsljus. Sven Nordqvists tecknarpenna har överträffat sig själv i fantasi och berättarglädje.
Han säger på slutet att han burit på de här bilderna i tjugo år och det märks. Ett mästerverk helt enkelt.
Ge den i julklapp till dig själv – det gjorde jag.
Han säger på slutet att han burit på de här bilderna i tjugo år och det märks. Ett mästerverk helt enkelt.
Ge den i julklapp till dig själv – det gjorde jag.
fredag 21 december 2007
Hårt bröd
Ulrika har efterlyst receptet på knäckebrödet som nästan knäckte mig förra veckan. Kommer här:
Knäckebröd
25 g jäst
5 dl vatten, fingervarmt
2 tsk salt
2 ½ tsk kummin
7 ½ dl grovt rågmjöl
7 ½ dl vetemjöl
Rör ut jästen i vattnet, tillsätt salt, kummin och mjöl. Knåda ordentligt och låt degen vila en timme i kylskåpet.
Sätt ugnen på 200-225 grader och sätt in en plåt som får bli "bakhäll" i ugnen. Sen är det dags för kavling: ta små bitar av degen och kavla tunt, mjöla ordentligt hela tiden, degen vill gärna fastna. Avsluta med att kavla varje bit med kruskavel.
Jag tyckte de första bitarna blev lite smaklösa och hottade upp resten med flingsalt och en krydda: färsk rosmarin, kummin och spiskummin. Men det är valfritt...
Grädda bitarna mitt i ugnen ca 5 min, passa noga, de ska inte vara för bruna.
Smaka något av de första bröden och justera kryddor och gräddning.
Ät med blå ost... eller Västerbotten.
Knäckebröd
25 g jäst
5 dl vatten, fingervarmt
2 tsk salt
2 ½ tsk kummin
7 ½ dl grovt rågmjöl
7 ½ dl vetemjöl
Rör ut jästen i vattnet, tillsätt salt, kummin och mjöl. Knåda ordentligt och låt degen vila en timme i kylskåpet.
Sätt ugnen på 200-225 grader och sätt in en plåt som får bli "bakhäll" i ugnen. Sen är det dags för kavling: ta små bitar av degen och kavla tunt, mjöla ordentligt hela tiden, degen vill gärna fastna. Avsluta med att kavla varje bit med kruskavel.
Jag tyckte de första bitarna blev lite smaklösa och hottade upp resten med flingsalt och en krydda: färsk rosmarin, kummin och spiskummin. Men det är valfritt...
Grädda bitarna mitt i ugnen ca 5 min, passa noga, de ska inte vara för bruna.
Smaka något av de första bröden och justera kryddor och gräddning.
Ät med blå ost... eller Västerbotten.
tisdag 18 december 2007
Efterlyses: tradition
Nu undrar jag: Vart har alla julbord tagit vägen?
Efter julfesten med rotfruktsshot, pastramilax och plommonconfit känner jag mig blåst på konfekten.
Okej okej, det fanns decembrar nånstans i skarven mellan åtti- och nittital när rödbetssalladen och revbensspjällen var på väg att komma upp, när man inte ville se åt en inlagd sill.
Men nu nu är det dags att efterlysa det Gamla Hederliga Julbordet Med Arbetskamraterna. Det där med en svag doft av Skåne och prinskorv, lokaler med panel på väggen och en liten gnutta allsång.
Det var förvisso för mycket majonnäs och kolesterol - och mat som aldrig borde blandats i samma mage, men det var också Sill och Tomte och Tradition.
Vietnamesisk vårrulle och italienska delikatesser är gott, absolut, men vad är det för fel på prinskorv och hejtomtegubbar EN gång om året?
Efter julfesten med rotfruktsshot, pastramilax och plommonconfit känner jag mig blåst på konfekten.
Okej okej, det fanns decembrar nånstans i skarven mellan åtti- och nittital när rödbetssalladen och revbensspjällen var på väg att komma upp, när man inte ville se åt en inlagd sill.
Men nu nu är det dags att efterlysa det Gamla Hederliga Julbordet Med Arbetskamraterna. Det där med en svag doft av Skåne och prinskorv, lokaler med panel på väggen och en liten gnutta allsång.
Det var förvisso för mycket majonnäs och kolesterol - och mat som aldrig borde blandats i samma mage, men det var också Sill och Tomte och Tradition.
Vietnamesisk vårrulle och italienska delikatesser är gott, absolut, men vad är det för fel på prinskorv och hejtomtegubbar EN gång om året?
söndag 16 december 2007
PS om skämsmat
Sista ordet i skämsmatdebatten: Bearnaisesås. Naturligtvis!
Min kompis Soy sa det i fredags och det är ju självklart den ultimata skämsmaten: beasås, från påse.
Alldeles oemotståndligt, men vem vill blir ertappad?
Min kompis Soy sa det i fredags och det är ju självklart den ultimata skämsmaten: beasås, från påse.
Alldeles oemotståndligt, men vem vill blir ertappad?
Julkul II
Ibland vet jag inte vad som är jobbigast: att vara på jobbet eller att vara ledig. Jag har en tendens att gå igång och göra projekt av allt jag tycker är roligt och mönstret är detsamma: jag sätter igång med en enorm energi på lördag morgon, inte med en matidé eller två, utan fem, och snart är det eftermiddag och då står jag i ett överfullt kök på skakiga ben, dödstrött, och vet inte hur jag ska orka slutföra alla spännande inläggningar och röror. Allt det där som verkade så kul för några timmar sedan.
Igår var en klassiker, stora julbaksdagen. Jag tror jag persade (betyder att man sätter personligt rekord har min systerdotter supersimmerskan lärt mig), eftersom resultatet blev: tre julbröd, tre fruktbröd, fyra vanliga frukostlimpor, en valnötskaka, saffransskorpor och massor av knäckebröd.
Plus tre brända fruktbröd som åkte direkt i soporna eftersom jag missade att ta ut dem. I halvtid av knäckebrödskavlingen var jag så trött att jag föll ner i soffan och somnade.
Nåja, nu är frysen julfull i alla fall och, häftigast av allt, vi kan lyxa med hembakt knäckebröd till julostarna.
Fast jag tror inte jag rekommenderar knäckebrödsbak som årets julpyssel. Det tar en halv dag, är fysiskt som ett gympass och hett som i helvetet. Kloka människor köper nog sitt knäckebröd och spar krafterna till att umgås med barnen.
Mammor som slockat i soffan av utmattning före Lady & Lufsen är väl inte riktigt rätt julefrid.
I stället blir det recept på en saffransbrioche med choklad, den brukar imponera på glöggpartyt:
Saffran- och chokladbrioche
½ dl mjölk
25 g jäst
½ dl socker
2 krm salt
1 paket saffran
Rivet skal av en apelsin
2 ägg
5-6 dl vetemjöl
½ dl hackade valnötter
1 dl russin
1 dl torkade, tärnade aprikoser
100 g rumsvarmt smör
75 g grovhackad mörk choklad
Ägg till pensling
Värm mjölken till 37 grader och rör ut jästen i mjölken. Blanda i saffran som stötts med salt, socker och apelsinskal. Rör i äggen och 3 dl av mjölet till en jämn smet. Tillsätt nötter och frukt. Rör i resten av mjölet. Knåda in smöret och jäs degen en timme.
Ta upp degen och platta ut den till en rektangel ungefär 20x25 cm. Strö chokladhacket över och rulla ihop till en limpa som läggs i en smord avlång form med skarven nedåt. Jäs 30 min.
Pensla med ägg och grädda längst ner i ugnen, 175 grader i ca 35 minuter.
Låt briochen stå minst en timme i formen innan du stjälper upp den på galler för att svalna under bakduk.
onsdag 12 december 2007
Julkul
Vid den här tiden på året kan man höra vännerna klaga över för många julbord. Igår var jag med om motsatsen.
Vi skulle som utbölingar delta i en vinprovning med ”vin som går bra till julbordet”. En riktigt kul tillställning med många bestämda åsikter:
− Det ska vara rödvin till prinskorven.
− Gewurztraminer är ett måste till sill − absolut inte öl.
− Till pepparkakorna dricker man madeira.
Det senare var faktiskt en riktig höjdare. Madeira har hittills inte ingått i mina dryckesvanor, men det är möjligt att åldern tagit ut sin rätt. Det kanske blir en flaska madeira och en tanthatt i julklapp i år.
Provningen hade bara ett fel: det fanns ingen mat. Sju sorters champagne, rödvin, starkvin och glögg men noll julbord.
Vi som kom direkt från jobbet, utan middag, fick en alkoholchock som jag inte förknippar med julefrid. Det blev till att spotta ut.
Och ragla hem två timmar senare och tömma kylskåpet.
Julbord kan ibland vara en mardrömsupplevelse av sillsallad och lutfisk och gravlaxsås som tumlar om i magen, men att bara blanda julsprit är värre. Tro mig.
Jag kan i alla fall vidarebefordra kvällens bästa tips: Kronovalls Slotts Glögg, den mest fantastiska glögg jag nånsin smakat. En smakexplosion av julkryddor, pepparkaka, russin och marsipan, en liten klunk var som en hel efterrätt. Prova! Finns på ett Systembolag nära dig.
Vi skulle som utbölingar delta i en vinprovning med ”vin som går bra till julbordet”. En riktigt kul tillställning med många bestämda åsikter:
− Det ska vara rödvin till prinskorven.
− Gewurztraminer är ett måste till sill − absolut inte öl.
− Till pepparkakorna dricker man madeira.
Det senare var faktiskt en riktig höjdare. Madeira har hittills inte ingått i mina dryckesvanor, men det är möjligt att åldern tagit ut sin rätt. Det kanske blir en flaska madeira och en tanthatt i julklapp i år.
Provningen hade bara ett fel: det fanns ingen mat. Sju sorters champagne, rödvin, starkvin och glögg men noll julbord.
Vi som kom direkt från jobbet, utan middag, fick en alkoholchock som jag inte förknippar med julefrid. Det blev till att spotta ut.
Och ragla hem två timmar senare och tömma kylskåpet.
Julbord kan ibland vara en mardrömsupplevelse av sillsallad och lutfisk och gravlaxsås som tumlar om i magen, men att bara blanda julsprit är värre. Tro mig.
Jag kan i alla fall vidarebefordra kvällens bästa tips: Kronovalls Slotts Glögg, den mest fantastiska glögg jag nånsin smakat. En smakexplosion av julkryddor, pepparkaka, russin och marsipan, en liten klunk var som en hel efterrätt. Prova! Finns på ett Systembolag nära dig.
Gästkock
I den roliga diskussionen om skämsmat har min mamma bidragit med ett släktarv: receptet på julpölsan. Det förtjänar att upprepas igen.
Julpölsa från Gammelgården
1 kg ungnötslever
1 kg kalvrygg
½ kg rimmat bogfläsk
3 medelstora gula lökar
1 lagerblad
Hel kryddpeppar
Hel vitpeppar
Salt
3 dl grötris
Lever, kött, fläsk, kryddor och lök kokas tills det är mört. Levern tar lite kortare tid än det andra. Mal detta i köttkvarn.
Koka sedan riset i köttbuljongen, salta lite extra. Hela buljongen behövs inte, men spar den ifall pölsan i slutskedet behöver spädas mer.
Slutligen blandas det malda köttet med det kokta riset och kryddas om så behövs och − simsalabim, klart!
Det här är en stor sats, men den kan frysas i portioner. Innan man avnjuter pölsan kryddar man upp den som man vill och förhöjer gärna smaken med lite smör eller grädde. Pölsan i sig själv är mager, så var inte rädd för att låta svålen i bogfläsket gå med.
PS. Min mamma (Evas mormor) hackade alltid ingredienserna. Har man möjlighet till det är det mycket bättre än att mala, konsistensen blir bättre.
Lycka till!
Julpölsa från Gammelgården
1 kg ungnötslever
1 kg kalvrygg
½ kg rimmat bogfläsk
3 medelstora gula lökar
1 lagerblad
Hel kryddpeppar
Hel vitpeppar
Salt
3 dl grötris
Lever, kött, fläsk, kryddor och lök kokas tills det är mört. Levern tar lite kortare tid än det andra. Mal detta i köttkvarn.
Koka sedan riset i köttbuljongen, salta lite extra. Hela buljongen behövs inte, men spar den ifall pölsan i slutskedet behöver spädas mer.
Slutligen blandas det malda köttet med det kokta riset och kryddas om så behövs och − simsalabim, klart!
Det här är en stor sats, men den kan frysas i portioner. Innan man avnjuter pölsan kryddar man upp den som man vill och förhöjer gärna smaken med lite smör eller grädde. Pölsan i sig själv är mager, så var inte rädd för att låta svålen i bogfläsket gå med.
PS. Min mamma (Evas mormor) hackade alltid ingredienserna. Har man möjlighet till det är det mycket bättre än att mala, konsistensen blir bättre.
Lycka till!
söndag 9 december 2007
Skämssoppa
Häromdagen blev jag väldigt sugen på löksoppa. Vi var ett gäng som skulle äta middag ihop, jag skulle fixa maten och jag visste förstås: löksoppa kan vi inte ha. Ingen bjuder på löksoppa nuförtiden.
Löksoppa är helt enkelt skämsmat.
Ni som sett Kristian Luuks Videokväll vet vad jag menar, han har en vinjett som heter Skämslåten, där gästerna får spela en riktigt dålig låt som de gärna sjunger i duschen och i bilen, men aaaldrig skulle erkänna att de gillar.
Löksoppa är sjuttital, ohjälpligt stearinljus-i-vinflaska och Oxfilé procençale. Vilket förresten också är kvalificerad skämsmat om någon skulle våga erkänna att man i hemlighet längtar efter kött med vitlöksmör.
Jag gjorde en ovetenskaplig test i den närmaste omgivningen: bearnaisesås och hawaipizza ligger bra till på skämstoppen. Färdigköpta isterband också, det är inte många poäng på det. Och hamburgare förstås, med originaldressing, bacon och extra pommes − med en large plusmeny smiter man gärna runt hörnet.
Fast då närmar vi oss en helt annan skämsavdelning: fettjägarnas, där det finns en hel ocean av skäms- och smygmat. Är man kaloriräknare måste man smussla med allt som är gott − och be om ursäkt oupphörligt. En märklig form av självspäkning som vi kommit att ägna oss åt, ivrigt påhejade av den utseendefixerade samtiden.
Fast det är en helt annan historia.
Veckans fråga blir alltså: vad är din skämsmat?
Löksoppa är helt enkelt skämsmat.
Ni som sett Kristian Luuks Videokväll vet vad jag menar, han har en vinjett som heter Skämslåten, där gästerna får spela en riktigt dålig låt som de gärna sjunger i duschen och i bilen, men aaaldrig skulle erkänna att de gillar.
Löksoppa är sjuttital, ohjälpligt stearinljus-i-vinflaska och Oxfilé procençale. Vilket förresten också är kvalificerad skämsmat om någon skulle våga erkänna att man i hemlighet längtar efter kött med vitlöksmör.
Jag gjorde en ovetenskaplig test i den närmaste omgivningen: bearnaisesås och hawaipizza ligger bra till på skämstoppen. Färdigköpta isterband också, det är inte många poäng på det. Och hamburgare förstås, med originaldressing, bacon och extra pommes − med en large plusmeny smiter man gärna runt hörnet.
Fast då närmar vi oss en helt annan skämsavdelning: fettjägarnas, där det finns en hel ocean av skäms- och smygmat. Är man kaloriräknare måste man smussla med allt som är gott − och be om ursäkt oupphörligt. En märklig form av självspäkning som vi kommit att ägna oss åt, ivrigt påhejade av den utseendefixerade samtiden.
Fast det är en helt annan historia.
Veckans fråga blir alltså: vad är din skämsmat?
Franska smaker
Igår var en matlagardag, mina bästa dagar. Ensam i köket, massor av råvaror på köksbänken, roliga recept och P1:s Spanarna i ipoden.
Det blev en helmiddag med morotssoppa till förrätt, lammstek med linssallad och goda tillbehör till varmrätt − rustika franska smaker med sardeller som genomgående smakbindare.
En enkel smakhöjare var Tomater i sardelldressing: Kör små tomater och hela vitlökar i ugnen ca 10-15 min med lite olivolja. Ta ut och häll på en dressing av mosade sardeller, god olivolja, vinäger och färsk basilika.
Idén har jag lånat från Nigel Slater: The Kitchen Diaries, en av de mest sympatiska kokböcker jag har. Lika mycket trevlig, very british, läsning, som bra recept.
Till detta drack vi, förstås, franskt: Couvent des Jacobins (vitt) och Chateau Gratien (rött).
Till efterrätt blev det en klassiker: apelsinklyftor i campari. Den har funnits med här på bloggen tidigare, när Andreas ville ha tips på efterrätter som man kan fixa utan ugn, men här kommer favoriten i repris:
Apelsinfiléer i campari
1 apelsin per person
Ca 1 msk honung
Ca 2 msk campari
Vispad grädde
Filea apelsinerna (går enklast om man skalar bort alla vita hinnor, håller apelsinen i vänster hand och skär ut klyftorna). Lägg upp dem i en efterrättsskål, häll på honung och campari. Toppa med vispad grädde.
Det blev en helmiddag med morotssoppa till förrätt, lammstek med linssallad och goda tillbehör till varmrätt − rustika franska smaker med sardeller som genomgående smakbindare.
En enkel smakhöjare var Tomater i sardelldressing: Kör små tomater och hela vitlökar i ugnen ca 10-15 min med lite olivolja. Ta ut och häll på en dressing av mosade sardeller, god olivolja, vinäger och färsk basilika.
Idén har jag lånat från Nigel Slater: The Kitchen Diaries, en av de mest sympatiska kokböcker jag har. Lika mycket trevlig, very british, läsning, som bra recept.
Till detta drack vi, förstås, franskt: Couvent des Jacobins (vitt) och Chateau Gratien (rött).
Till efterrätt blev det en klassiker: apelsinklyftor i campari. Den har funnits med här på bloggen tidigare, när Andreas ville ha tips på efterrätter som man kan fixa utan ugn, men här kommer favoriten i repris:
Apelsinfiléer i campari1 apelsin per person
Ca 1 msk honung
Ca 2 msk campari
Vispad grädde
Filea apelsinerna (går enklast om man skalar bort alla vita hinnor, håller apelsinen i vänster hand och skär ut klyftorna). Lägg upp dem i en efterrättsskål, häll på honung och campari. Toppa med vispad grädde.
torsdag 6 december 2007
Svampvariant
Här kommer en risottovariant med svamp:
3-4 dl avorioris (4 pers)
Smör/olja
1 schalottenlök
1 glas vitt vin
1 l buljong, gärna hälften höns-, hälften svampbuljong
250 g portabellosvamp
Vitlök
1 röd paprika
Persilja
1/2-1 dl riven parmesan
Dela svampen och fräs den i smör, blanda mot slutet i vitlök och finhackad paprika. Ställ åt sidan.
Koka upp buljongen, den ska vara varm. Hacka sedan löken fint och fräs i olja eller smör, häll på riset och låt det fräsa med i någon minut. Späd med vinet och slå ner plattan på riktigt låg värme. Späd sedan med buljongen i omgångar, samtidigt som du rör i riset. Ta ca 1 dl vätska åt gången och låt det koka in. Efter ca 20 min är riset färdigkokt, det ska vara krämigt med en hård kärna i mitten. Rör sist ned parmesan.
Värm snabbt upp svampröran. Servera risotton med svampröra och hackad persilja på topp.
3-4 dl avorioris (4 pers)
Smör/olja
1 schalottenlök
1 glas vitt vin
1 l buljong, gärna hälften höns-, hälften svampbuljong
250 g portabellosvamp
Vitlök
1 röd paprika
Persilja
1/2-1 dl riven parmesan
Dela svampen och fräs den i smör, blanda mot slutet i vitlök och finhackad paprika. Ställ åt sidan.
Koka upp buljongen, den ska vara varm. Hacka sedan löken fint och fräs i olja eller smör, häll på riset och låt det fräsa med i någon minut. Späd med vinet och slå ner plattan på riktigt låg värme. Späd sedan med buljongen i omgångar, samtidigt som du rör i riset. Ta ca 1 dl vätska åt gången och låt det koka in. Efter ca 20 min är riset färdigkokt, det ska vara krämigt med en hård kärna i mitten. Rör sist ned parmesan.
Värm snabbt upp svampröran. Servera risotton med svampröra och hackad persilja på topp.
Risotto regerar
Först ringde Jakob och frågade hur man gör risotto, sen fick jag ett mail:
Det är säkert: Risotto regerar.
Med handrörd risotto på vin, saffran och parmesan blir man lycklig.
det var lite spännande för Karin var övertygad om att risotto var oätligt och jag hade bestämt mig för att övertyga henne. Och det blev succé! Tackar för instruktionerna, det smakade faktiskt som på dalagatan! nästan iallafall. Hade tyvärr inga batterier i kameran så jag kunde inte föreviga men du kan få en sammanfattning ur huvudet: Risotton gjorde jag precis som du sa, fast med grönsaksbuljong, vitt matvin och gul lök (+parmesan). Till den gjorde jag haricots verts och borlottibönor (nya favvobönan) med kardemumma, koriander och spiskummin. Sen gjorde jag en gegga till, som var lite av en chansning. Den var på russin, svarta oliver och lite vin som jag kokade ihop − ganska söt, men passade bra. Helst skulle man nog haft nåt bröd till den. Och så hade vi nåt italienskt rödvin som hette nånting. Boira tror jag. sak samma. gott var det iaf, och Karin blev frälst − du fick en hel del indirekt beröm för din matlagning. eller ja... beröm för din indirekta matlagning menar jag nog.
Det är säkert: Risotto regerar.
Med handrörd risotto på vin, saffran och parmesan blir man lycklig.
måndag 3 december 2007
Saffransstart
Nu är det december, äntligen. Glitter och ljus, stjärnor och slingor i träden.
Änglarna sjunger och TA svär.
Han gillar inte girlanger lika mycket som jag, eftersom de alltid är trasiga. Men han offrar sig och klättrar i träden, osande.
Första advent är glögg och saffran, hos oss också. I år blev det saffransskorpor, tyvärr två sorters.
Jag hittade inte det rätta receptet och gjorde först skorpor på jästdeg. Sen hittade jag det riktiga biscottireceptet och fick göra om. Så nu har vi julskorpor in till påska.
Saffransbiscotti
2 ägg
1 1/2 paket saffran
100 g mandel
100 g smör
1 dl socker
4 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
Hacka mandeln, men inte för mycket, det är gott med stora bitar. Rör smör och socker poröst. Vispa ihop saffran och ägg, blanda med smörsmeten. Blanda mjöl, bakpulver och mandel, rör sedan i äggsmeten.
Rulla till tre längder. Grädda i 200 graders ugn i ca 15 min. Låt längderna svalna lite, skär dem sedan på snedden i 2 cm breda bitar. Sätt in dem i ugnen igen, 75 grader i minst två timmar.
Inslagna i cellofan är de julgula skorporna perfekta adventspresenter.
Änglarna sjunger och TA svär.
Han gillar inte girlanger lika mycket som jag, eftersom de alltid är trasiga. Men han offrar sig och klättrar i träden, osande.
Första advent är glögg och saffran, hos oss också. I år blev det saffransskorpor, tyvärr två sorters.
Jag hittade inte det rätta receptet och gjorde först skorpor på jästdeg. Sen hittade jag det riktiga biscottireceptet och fick göra om. Så nu har vi julskorpor in till påska.
Saffransbiscotti
2 ägg
1 1/2 paket saffran
100 g mandel
100 g smör
1 dl socker
4 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
Hacka mandeln, men inte för mycket, det är gott med stora bitar. Rör smör och socker poröst. Vispa ihop saffran och ägg, blanda med smörsmeten. Blanda mjöl, bakpulver och mandel, rör sedan i äggsmeten.
Rulla till tre längder. Grädda i 200 graders ugn i ca 15 min. Låt längderna svalna lite, skär dem sedan på snedden i 2 cm breda bitar. Sätt in dem i ugnen igen, 75 grader i minst två timmar.
Inslagna i cellofan är de julgula skorporna perfekta adventspresenter.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
