I min familj är vi köttätare.
Skulle alla äta så mycket kött som vi, jag vet, då skulle koldioxidsituationen vara ännu närmare global katastrof. Det är inte försvarbart med kött, men gott. För min del: gärna rött, gärna rått.
Riktig råbiff är bäst i Frankrike, men också på Operakällarens Bakficka, där råbiff alltid finns på griffeltavlan. För den som ännu inte ätit på Bakfickan på Jakobs torg i Stockholm rekommenderar jag ett besök. Till exempel om man måste men inte vill äta sin middag ensam; i trängseln runt bardisken pågår ett samtal som bara är att flyta in i. Stamgästerna för ordet, men även nykomlingar får ha en åsikt.
Råbiff är ett klassisk köttätarval med fransk accent, Carpaccio ett annat och då befinner vi oss i Italien. Men det finns en svensk kötthöjdare: Biff Rydberg.
I rätt sällskap (Susse och Dick), med rätt vin och rätt tillbehör slår lyxpyttipannan vad som helst.
Biff Rydberg, 4 pers.
400 g oxfilé (det går bra med svansen)
8 potatisar
2 gula lökar
4 äggulor
smör
Salt & peppar
Skala och tärna potatisen, skölj tärningarna snabbt i saltat vatten, låt dem rinna av. Stek potatisen långsamt i smör tills de är mjuka.
Finhacka löken och låt den smälta på svag värme i stekpannan.
Skär köttet i tärningar, bryn dem hastigt på hög värme – de ska inte vara genomstekta! Tänk på att inte ha för mycket kött i pannan, då sjunker värmen, stek hellre i flera omgångar.
Lägg upp vackert: potatistärningar, kött och lök. Lite persilja är tillåtet.
Äggulan serveras i sitt skal – eller i ett snapsglas på fot som Susse brukar.
Hur du väljer att äta din Rydberg beror på om du tillhör den ortodoxa skolan (kött och potatis, inget annat!) eller den moderniserade där tillbehören får sätta smak. Själv är jag svag för onyttig senapsgrädde, som smälter över det heta köttet…
Senapsgrädde: 3 dl vispad grädde blandas med ½ dl råsocker, ½ dl Colemans senapspulver och 1 msk senapsfrön.
Andra tillbehör: fransk senap, worcestershiresås, färsk pepparrot, hackad chili eller sambal oelek.
Men absolut ingen basilika.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Njae till kött. Sällan det godaste. Sällan värt priset då man går ut. Men håller helt med dig om basilikan. Generellt, alltså.
Kom på en sak till - om koldioxiden å så: Ekolådans testperiod går snart ut och hittills har de inte helt övertygat. Priset är helt OK, för det är rätt mycket i lådorna. Men felleverans och litet ofräsh frukt drar ner betyget. De får några chanser till...
Hej Ewa.
Kul att träffas i Kalix trots omständigheterna.
Kött är gott. Blodigt kött avslöjar vilken kvalitet det har. :o)
Min erfarenhet av Ekolådan är att det är fräscht, men priset något i överkant. Mitt problem är att den inte tar slut, och då blir det jättedyrt för de för få vitaminer jag äter.
Trevlig helg.
Hej Andreas!
Jag håller med om att det faktiskt kändes kul förra fredan, mitt i tårarna. Det är roligt att ses.
Om Ekolådan kan jag inte uttala mig, vi har bara Coops grönsaksdisk, som i och för sig gör sitt bästa, men leverans till dörren är ju aldrig fel:-)
Idag lyser solen här, inbjuder mer till uteliv än matlagning. Få se hur det utvecklar sig...
Skicka en kommentar