Tänk på barnen i Biafra, ät upp din mat!
Eller grymmare:
Hur många Biafrabarn ryms i en hiss? Två hundra!
Jag måste varit sex eller sju. Jämt hörde man det där ordet, Biafra, men vad var det egentligen? Ett land, en provins, eller ett påhittat hot från trötta föräldrar?
Nu vet jag. Det var en del av Nigeria, den oljerika södra delen, som försökte bryta sig loss och utropa sin självständighet. Men Nigeria vägrade och svarade med bomber, understödda av USA och britterna. Dessutom satte Nigeria det unga landet i blockad och till sist hade Biafra ingenting: inga vapen, ingen mat, inget vatten. Och världen blundade, som vanligt.
Romanen En halv gul sol har fyllt mina historiska och geografiska luckor. Nästan femtio år efter katastrofen läser jag med växande ilska: Varför stoppades matleveranserna? Varför bombades kvinnor och barn? Varför måste alltid barn rekryteras som soldater?
Chimamanda Ngozi Adichie skriver så man inte kan undgå att känna hur det känns att tvingas ge sitt barn grillad ödla till middag. Eller att slåss för livet om en burk konserverat kött.
(Och tankarna går till Sudan, Tchad, Kenya…)
I mitten av Biafras nya röd-svart-gröna flagga lyste en halv gul sol − symbolen för den lyckosamma framtiden. Men solen gick snabbt och grymt ner, efter tre år och minst en miljon döda, gav det nya landet upp.
Och jag lurar er. Jag får En halv gul sol att framstå som en tråkig historisk-politiskt roman, när den mest av allt är en fantastisk kärleksroman. Om fyra unga människor som finner varandra före krigsutbrottet, förälskar sig och försöker leva sina liv vid en tidpunkt när historien borde stannat upp och vänt om.
Tvillingsystrarna Olanna och Kainene är varandras motpoler, Den mjuka och Den hårda, Realisten och Idealisten, deras liv speglar sig i varandras och de glider allt längre från varandra, så långt att den andras namn till sist inte får nämnas. Inte förrän allt gått sönder kan de mötas igen.
Läs En halv gul sol, det är en härlig slukarroman som man inte kan lägga ifrån sig när man börjat. En historia och kvinnor och män, kärlek och politik − en berättelse som fångar både sagan och verkligheten när de är som vackrast och grymmast.
lördag 5 januari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar