Löjromspanik

Två saker är kul med att blogga.
1. Man får ostört formulera sina egna funderingar.
2. Man får kontakt med andras funderingar - och smaker.

Ibland i den ordningen, ibland är reaktionerna och kontakterna det roligaste.

Just nu till exempel, när förrättsrecepten framkallat aktivitet i hela släkten. Alla vill ha löjrom! FEM kilo är beställt, söderut.
Och mamma måste koordinera i telefon, pappa får åka till Sören, lämpliga frysväskor ska införskaffas, jag och TA engageras som transportörer. Leverans på Arlanda, måndag morgon kl 8.
Kul när det blir ringar på vattnet:-)

Ladies

Jag har just avslutat Mara Lees Ladies, en besvikelse. En rätt ointressant historia som eventuellt vill säga något om ett skönhetsfixerat samhälle, men som bara lyckas bekräfta ytans tomhet. Långbenta blonda huvudpersoner som beskrivs som vackra, vackrare, vackrast. Perfekta skönheter som ägnar sig åt konst och narcissistiskt sex.

Ladies har fått ett rykte av att genomskåda glamouren, att vara något mer än vanlig chic-lit, men jag undrar vad. Lee vill avtäcka det vackra men går vilse bland speglarna och fastnar i förförelsen.

Dessutom är den faktiskt inte välskriven, trots Mara Lees meritlista som begåvad poet. Ladies pendlar ojämnt mellan klumpiga klyschor och välarbetade poetiska bilder, konstruktionen lyser igenom och historien haltar. Allra mest i slutuppgörelsen som bryter ut i rök och specialeffekter.

Det var en befrielse att läsa Åsa Beckmans krönika (DN 13.10), där hon också reagerar på kollegernas knäfall inför Ladies. Hellre Marianne Keynes och desperata hemmafruar som säljer tidsfördriv utan att hyckla, än pseudodjup finlitteratur.

I Tortellinins tecken

Den här veckan har gått i Tortellinins tecken. Tortellini tre dar i rad är – lite tjatigt. Men snabblagat.

Den här veckan har tidsfaktorn varit huvudsaken och tortellini – vi pratar färdigköpta – kan faktiskt vara riktigt gott (i alla fall första dagen).
Här är världens snabbaste bjudmiddag från i tisdags:

Koka färska tortellini, tex fyllda med ricotta/spenat
Blanda med:
En halv Zeta antipasti-burk, t ex paprika/oliver eller paprika/zuccini
Rucola, mangold eller mixsallad
Några coctailtomater i halvor
Lite hackade valnötter

Riv parmesan över och servera med en god sallad.

Bästa starten?

Veckans matfråga är: Vilken är din bästa förrätt?
Nästa helg ska vi ha en middag och jag behöver förrättsinspiration. Varmrätt blir antagligen nåt på hjort.
Alltså – ge mig tips på kluriga, goda förrätter med smak. Bästa tips får… receptet på min femstjärniga olivsoppa.

Vart tar salladen vägen?

I lördags stod jag framför salladshyllan på Coop: Isbergs, rucola, färsk mangold, färsk spenat, baby gem, crispsallad, ekblad, frisse, rossi, romansallad, salladsskott. Och vanlig förstås.
Jag var sugen på att blanda − röd mangold, spenat, snygga skott – men hur mycket får en sallad kosta? Det blev två sorter, ganska dyrt ändå, för några gröna blad.

Ganska många av salladsförpackningarna var redan småtufsiga, slokiga i kanten och hade sett sina bästa dagar – vilket förmodligen inte är fler än fem, resdagar inräknat. Dags att rensa alltså, kasta bort frisse, roman, ekblad, rossi… säkert femtio förpackningar tillsammans.
Man kan undra. Vart tar all den slokande salladen vägen? Hur många säljs och hur många kastas − från Sveriges alla grönsaksdiskar?

Jakob och hans kompisar brukar tigga överblivna färskvaror från stormarknader, sen lagar de en gryta och bjuder gratis i Brunnsparken i Göteborg, Food not bombs kallar de sig. Ett sympatiskt sätt att ta hand om salladen, fast jag har svårt att se mig själv på Storgatan med soppkök.

Jag tillhör ju skurkarna, förstås. De som gillar när grönsaksdisken dignar och hyllorna fylls av konstiga, importerade burkar. Men det kanske är dags att ifrågasätta sina lustar. Frosseri har alltid varit en dödssynd...

Caesarmiddag

Caesarsalladen blev god, fast jag lyckades glömma kycklingen i ugnen. Lite torra tuggor blev det, men en god Caesardressing räddar ju det mesta.
Jag brukar mixa 1 ägg kokt i två minuter, 3-4 sardeller, vitlök, fransk senap, lite citron och vinäger. Droppa långsamt i ca 1 dl neutral olja, salt&peppar.

Till salladen åt vi nybakt bröd och drack Couvent des Jacobins, en vit bourgogne som varit sommarens favoritvin.

Valnötsbröd
50 g jäst
6 dl vatten
½ dl olja (gärna valnöt)
2 tsk salt
1 näve valnötter, hackade
10 torkade aprikoser, hackade
4 dl fint rågmjöl
12 dl vetemjöl

Rör ut jästen i degspadet, tillsätt olja, salt, nötter och frukt (fikon går också bra). Blanda med mjölet, jäs i 45 min. Baka ut till två knubbiga limpor, jäs utan duk i 30 min. Värm ugnen till 250 grader. Pensla med vatten, sätt in bröden längst ner och sänk till 225 grader. Grädda i ca 25 min. Svalna på galler utan duk.

Grattis!

Idag är det födelsedag. Inte min tyvärr, det hade varit ännu roligare. TA hade året-efter-födelsedag, 51, så paketen var… praktiska.

Men han gillar choklad, så jag satsade på en bomb Devils chocolate cake från Två systrars söta och The Cookbook cafe. Och en presentpåse från Robert E, favoritchokladbagaren (som har en usel hemsida men en ny minibutik på Åhléns i Stockholm, besök!)

Vi har strikta födelsedagsritualer – måste vara tårta, måste vara hembakt, på sängen, med paket och falsk morgonsång. Först Hoppe hoppe hare (tradition), sen Ja, må han leva och sen långsam paketöppning med förtjusta utrop.

Till middag har TA beställt en riktigt god Caesar-sallad med amerikansk touch, så nu måste jag iväg och handla.