Återvinningskalas

Lika tråkigt som det är att panta tomburkar och petflaskor, lika kul är det att göra återvinningsmat. Med rester försvinner alla eventuella pretentioner och krav, det är bara att koppla på matfantasin.

Och mellandagarna är ett eldorado för återvinnningskreatörer:

Lyxpasta med julostar och skinka
Omelett med avokado och gravad lax – lägg på toppingen sist.
Sallad med kall potatis, kikärter och onsalakorv från julbordet.
Knäckebrödmacka med kalla köttbullar, stark senap och rödkål.
Grovt julbröd med inlagd strömming, lite salladslök och endiver.
Rödkålssallad med mandariner och quinoa.

… kombinationsmöjligheterna är oändliga. Nu när julbordet är avdukat och festduken åkt i tvätten är det bara att sätta igång. Allt är tillåtet, öppna kylen och blanda!

Skriv gärna och berätta om ditt bästa återvinningsrecept.

Världens mått

En utforskare av berg, grottor och regnskog − en stillasittande tänkare. En som hellre avläser barometern, kronometern och sextanten på världens högsta topp än dinerar med kungen – en som fnyser åt alla tröga, obegåvade människor han möter ”Varför tänker de så sakta?”

Vi följer dem under hela deras 1700-talsliv: Alexander von Humboldt och Carl Friedrich Gauss, två vetenskapsmän som varit med om att skapa det moderna projektet, upplysningen av världen, eller ska man kanske säga uppmätningen av världen:

Emellanåt tycktes det honom som att han inte bara mätt upp området, utan uppfunnit det, som om det först genom honom hade blivit verkligt. Där det förut bara hade funnits träd, mossa, stenar och gräsbevuxna kullar hade det spänts ett nät av räta linjer, vinklar och siffror. Det som någon hade uppmätt var aldrig och kunde aldrig vara som förr.

Daniel Kehlmann serverar en dråplig, mänsklig bild av västerlandets två riktningar av vetenskap: det vi skulle kunna kalla ”den yttre”, den som baserar sig på mått, experiment och erfarenhet – och dess motsats: den inre som nöjer sig med att lösa gåtorna i tanken.

Om detta strider herrarna, och när Kehlmann slutligen låter dem mötas, gamla, böjda och för länge sedan överflyglade av nya rön, står de inte längre så långt ifrån varandra. Två egocentriska narcissister, vars liv cirklat kring att ha rätt.

Och misstanken som grott under läsningen växer: det är inte en slump att Kehlmann valt två stora tyska vetenskapsmän som huvudpersoner, historien handlar också om den tyska kulturens värde och blindhet.
Att vara världens uppmätare är att vara observatör – att stå utanför det egentliga skeendet. Att ha rätt är att vara ensam.

Julens snyggaste II

Annandagens fruktsallad à la Colombia.

Julens snyggaste I

Från Göteborg och England kom ett pepparkakshus i byggsats. En ny tradition är skapad!

Smakstarkt

Ett julbordstips i sista minuten, nej två förresten. Senapssåsen har funnits länge på vårt julbord, ansjovismoussen tillkom i fjol, jag tror den fanns i DN:s julbilaga.
Båda är smakstarka och höjer hettan på julmaten.

Bästa senapssåsen
2 msk skånsk senap
2 msk ljus fransk senap
1 msk Colemans senapspulver
1 tsk gurkmeja
2 tsk bruna senapskorn
En nypa chiliflakes
2 tsk krossad svartpeppar
2 msk rårörssocker
1 msk cidervinäger
3 dl solros- eller rapsolja
2 msk pressad citron
Hackad bladpersilja
Salt

Vispa samman alla ingredienser och låt stå minst 30 min före serveringen. Håller två veckor i kylen i glasburk med lock.

Ansjovismousse
2 gelatinblad
50 g ansjovisfiléer
2 dl crème fraiche
1 msk ansjovisspad
¼ dl hackad gräslök
Vitpeppar
Några droppar citronsaft

Lägg gelatinbladen i blöt i kallt vatten. Finhacka ansjovisen eller kör den i mixer. Blanda ansjovis, crème fraiche, gräslök o peppar.
Lyft upp gelatinbladen, krama ur dem och smält på svag värme i en kastrull. Rör ner några skedar ansjovisröra i det avsvalnade gelatinet. Blanda sedan ner gelatinblandningen med resten av smeten. Låt stela i kylen.
Servera på kavring med julöl och OP.

Var är min syster?

Ett julklappstips i sista minuten: Augustprisade Var är min syster? av Sven Nordqvist. En vidunderlig bilderbok, en magisk resa över tretton uppslag, som egentligen är en enda lång bild över stad och land, grottmörker och himmelsljus. Sven Nordqvists tecknarpenna har överträffat sig själv i fantasi och berättarglädje.
Han säger på slutet att han burit på de här bilderna i tjugo år och det märks. Ett mästerverk helt enkelt.

Ge den i julklapp till dig själv – det gjorde jag.